Hej sadel!

Har på sistone försökt hitta en bra sadel som passar mig. Tyvärr så har det inte gått något vidare. Det började med en Selle C2 Italia (I mitten av bilden) som i börjar var oerhört skön men i slutet av min första tur inom randonneur-världen och kanske totalt 50 mil i sadeln så hade jag så grymt ont i sittbenen och hade tappat känseln lite här och var. Inget vidare och jag svor till mig själv att den åker direkt i soptunnan när jag kommer.

Några dagar senare monterade jag på en Fizik Arione (Till vänster i bild) som satt som en smäck! Eller det var väl mer jag som satt som en smäck. Vilken skillnad! Den passar perfekt för mina sittben och eftersom den är lite längre än de flesta sadlarna så kan man ganska snabbt hitta en bra aero-position längst ut på spetsen.

I helgen som var blev det 9 mil in på kontot men denna gång kändes det inte riktigt bra. Sadeln var hård och obekväm och jag hade svårt att hitta en bra position. Den har gått alldels utmärkt att köra på tidigare men idag ville den inte alls.

Så i söndags slängde jag på en sadel som jag vet att jag har kört minst 40 mil utan problem, nämligen en San Marco-sadel (Till höger i bild) som tillhör min Motobecane Supermirage från tidigt 80-tal. Oerhört skön, dock ser det inte klok ut när den sitter på min Bianchi D2 pista. Än sä länge håller jag på att leta efter rätt inställnig på den och det är millimetrar som gäller när man ställer in.

Än så länge har jag inte hittat den perfekta sadeln, frågan är om man någonsin kommer göra det? Om allt skulle gå åt skogen med San Marco-sadeln så blir det till att sätta tillbaka Fizik:en och bita ihop, eller börja snegla på en Brooks och börja nöta...